--

Så var det min tur att uppdatera denna blogg. Det verkar egentligen inte behövas, den har tydligen fått ett eget liv nu, men jag drar gärna mitt strå till stacken ändå!

Det var ju faktiskt därför jag ansökte om detta jobb, precis som de andra förändringsagenterna. Vi vill alla se en förändrad omgivning och en förändrad samtid, så nu gör vi något för att uppnå detta, vi bidrar aktivt.

En kort återgivning av dagen då: Jag och min förändringskompanjon Amanda tillbringade förmiddagen i ett regnigt Stockholm med vår möjliggörare Inger Källström Sawela på ett SKL-möte (Sveriges Kommuner och Landsting) för att sedan äta en trerätterslunch med henne och vid klockan 13 avgick tåget mot Gävle. Denna hemresa blev sedan dagens intressantaste stund då vi verkligen fick en chans att prata med denna politiker och ställa en hel del frågor. Efter resan känns vi nu lika ”med i matchen” som alla andra, trots att de fick några timmar vi två inte kunde utnyttja dagen innan för att lära känna sina möjliggörare.

Efter en timmes väntan i ”The Dungeon” (vår källarlokal) följde en timmes skypekonferens där vi sammanfattade dagen och veckan och genomförde en avslutande utcheckning. Sedan bar det av hem till mammas pannkakor.

För att sammanfatta veckan kan jag nu säga att gruppen varit riktigt kul att lära känna med en stor variation av personligheter, kunskaper och dialekter samt en riktigt härlig attityd som kan få de flesta lite varma inombords (detsamma gäller Emma och de andra ledarna för projektet).

Politikerna visade också de upp en god sida men mer än så går jag inte in på dessa medverkande personer, detaljer med mera kommer i vår avslutande leverans.

Ytterligare ett plus är maten denna vecka, tack till Emma och kommunen som bjudit på lunch, tack till mitt lunchsällskap på American Pizza Place (åt för övrigt tio bitar pizza på 25 minuter, slå det om ni kan) och tack för den obegränsade tillgång på uppiggande choklad.

Till sist ska jag följa upp Jonathans initiativ med dagens ord (mening). Detta är då naturligtvis taget från mig och Amanda då vi knappt träffat de andra idag. Bakgrunden är en tidig morgon på tåget mot Stockholm och vi pratar om att kunna lyssna (samtalet är inte exakt återgivet då mitt minne inte klarar att lagra auditiva intryck utan förvrängning i 15 timmar) Notera att vi är helt allvarliga, ingen som driver med den andre: 

Amanda: Jag blev så glad över det du sa igår om att jag är bra på att lyssna!
Simon: Jo, men det är en svår konst att kunna lyssna aktivt, men du är riktigt bra på det, det är en ovanlig egenskap!
Amanda: Vad sa du?

Simon checkar ut.

Simon Hedlund
Förändringsagent med uppdrag att modighetsträna politiker
Region Gävleborg